Den här bloggen kommer att vara anonym, ett sätt att få skriva av känslor. Ett sätt att leva med en livslång smärta av att ha förlorat någon kär. Försöka få kontakt med honom via små brev och texter. Välkommen till min resa att gå igenom en enorm sorg..

"En kall kväll, den 1 mars, var jag påväg hem ifrån jobbet. Det var en fredag. Jag var glad att få gå hem lite tidigare och bara få åka hemma och äta en god middag med nära och kära. Jag kliver på tåget vid centralen, tar upp telefonen för att ringa dig och fråga om vi skulle åka och storhandla på söndagen samma helg. Men bestämmer mig för att det är bättre att vänta tills jag kommer hem eftersom det är så dålig mottagning på tåget. Jag sätter mig på tåget, pluggar i hörlurarna och slår igång Spotify. Jag var påväg hem.

Emellan Skogås och Handen så kör tåget på något, det känns först som is. Men efter närmare omtanke så kändes det inte som is, utan som att tåget körde på något och det gick sönder i tusen delar. Tåget stannar till och dom säger att dom har kört på något men dom vet inte vad. Sen ropar dom ut igen att det kommer att dröja ett tag och vi kommer bli stillastående ett tag för någon hade ställt sig framför tåget.

Väntan är lång, en evighet. Folk blir sura och irriterade för att det tar sån tid. Sen kom räddningstjänsten och polisen. Dom plockar bort kvarlevorna efter kroppen, man ser att dom bär svarta liksäckar från platsen.

Jag ringer mamma och säger att jag sitter fast på grund av någon har ställt sig framför tåget, hon säger att min bror kommer och hämtar mig.

Jag kliver av tåget, sätter mig i bilen och vi pratar om hur fruktansvärt det kändes när jag satt där på tåget. Jag kliver ur bilen och säger god natt och att vi hörs imorgon.

När jag kommer hem så känns allt som vanligt, jag har en trevlig kväll och ska precis gå och lägga mig när mamma ringer.

Hon gråter hejdlöst och får bara fram att det var min bror som hade dött. Det var Han som hade ställt sig framför tåget. Tåget som jag satt på. Jag var där. Hela världen försvinner, golvet försvinner, jag sjunker ihop.

Mitt liv, mitt egna kött och blod var borta. Borta som en aska som har försvunnit ut med vinden. Han fanns inte mer. Jag kan inte ringa honom. Han är borta. Förevigt.."